DNA-test för hund: ras och ärftliga sjukdomar
Hur ett DNA-test för hund fungerar, vad det kan säga om ras och ärftliga sjukdomar, hur säkra svaren är och vad du bör kolla hos leverantören.
DNA-tester för hundar: hur fungerar de?
DNA-tester för hundar marknadsförs i dag främst som ett sätt att ta reda på hundens ras. Det är mest intressant för den som har en blandras och vill veta vilka raser som finns i hunden. Testpaketen beställs på nätet: du tar ett prov från hundens kind och skickar det till laboratoriet för analys. Många tester tittar också på hälsan. De kan visa genetiska riskfaktorer för vissa ärftliga sjukdomar, ibland innan några symtom märks. Ett riskanlag betyder däremot inte att hunden är sjuk. Ett av testerna på marknaden:
Embark
Embark omfattar fler än 400 raser, typer och varianter, fler än 270 genetiska hälsorisker och 55 fysiska egenskaper, allt ur samma prov. Företaget är forskningspartner till Cornell University College of Veterinary Medicine. Du tar provet hemma genom att stryka en topps mot hundens kind. Embark anger svar inom 2–4 veckor, räknat från att provet kommit fram till labbet.
Embark tar betalt i dollar och har en fast avgift på 20 dollar per beställning för frakt utanför USA. Returfrakten för provet betalar du själv, eftersom den förbetalda returetiketten i kitet bara fungerar inom USA. Se pris och hela recensionen av Embark.
Vad säger DNA om hunden?
DNA (deoxiribonukleinsyra) bär arvsanlagen. Hos hunden påverkar det till exempel pälsfärg och kroppsbyggnad, men också risken för vissa sjukdomar. DNA:t finns i cellernas kromosomer, och en hund har 39 kromosompar. Det är uppbyggt av byggstenar som kallas nukleotider. Gentesterna för hundar tittar på vilka varianter hunden har på utvalda ställen i DNA:t.
Hur fungerar ett DNA-test för hundar?
En genetisk undersökning börjar med ett prov som innehåller DNA, antingen blod eller saliv. För tester som beställs på nätet räcker ett prov från munslemhinnan, och allt som behövs för att ta det följer med i förpackningen. Ägaren eller veterinären tar provet och skickar det till laboratoriet. Där tar man ut hundens DNA ur provet och mångfaldigar det med särskilda metoder. Sedan jämförs DNA:t med genetiska databaser över kända hundraser eller sjukdomsgener, och man letar efter liknande mönster i ordningsföljden. DNA-profilen skickas därefter till hundägaren eller veterinären. Gäller testet rasen hos en blandras redovisas resultatet i procent, med lättlästa diagram som visar hur stor andel av varje ras hunden har. Vid en hälsoscreening får ägaren eller veterinären veta om hunden bär på anlag för ärftliga sjukdomar eller har andra hälsorisker.
Var och hur du beställer
Ett DNA-test kan visa vilka raser hunden är släkt med och hitta anlag för genetiskt orsakade sjukdomar, och många testpaket kombinerar båda. De flesta testkit beställs direkt hos leverantören på nätet, men du kan också låta en veterinär göra undersökningen. Hälsodelen av resultatet är tänkt att visas för veterinären. Embark skriver själva att resultaten inte är diagnoser och inte betyder att hunden har en sjukdom.
Noggrannheten i testerna
Hur säker rasbestämningen blir beror på hur stor referensdatabas laboratoriet jämför provet med, och där skiljer sig leverantörerna åt. Som jämförelse erkänner den internationella kennelfederationen FCI 364 raser. Problem uppstår framför allt när det finns för lite data att jämföra med. Var försiktig om testet hittar få genetiska överensstämmelser när det ska bestämma rasen hos en blandras, eller om resultatet inte verkar rimligt alls. Kolla därför hur många raser leverantörens databas omfattar. För sjukdomar finns en annan begränsning: att hunden bär på en riskvariant betyder inte att den säkert blir sjuk. Gentester bör därför kombineras med veterinärens undersökningar.
Säkerhet och dataskydd
Välj en seriös leverantör och läs dess integritetspolicy och villkor innan du beställer. Där står vad som händer med dina och hundens uppgifter. Titta särskilt på vad som gäller för forskning. Hos Embark ingår hundens genetiska data i företagets forskningsprogram om du inte själv väljer bort det, och uppgifterna kan lämnas till ideella och kommersiella forskningspartner. Embark lovar att inte lämna ut dina personuppgifter tillsammans med hundens individuella gendata utan ditt uttryckliga samtycke, men undantar fall där lag eller föreskrift kräver det. Enligt integritetspolicyn kan företaget också dela personuppgifter för att följa lagen.
DNA-tester inom hunduppfödning
DNA-tester används också inom uppfödning av rashundar. Uppfödare kan använda dem när de väljer avelsdjur, till exempel för att se om en hund bär på anlag för en ärftlig sjukdom. En hund som har en kopia av en sådan variant räknas som bärare och blir oftast inte sjuk själv. Ett DNA-test är däremot inget bevis på att hunden är frisk. Embark skriver att resultaten inte är diagnoser.
DNA-tester inom veterinärmedicin
Inom veterinärvården kan ett DNA-test vara ett komplement när hundens hälsa ska bedömas. Testerna letar efter kända genvarianter som hör ihop med ärftliga sjukdomar, och vissa visar också om hunden är känslig för vissa läkemedel, till exempel genom MDR1-varianten. Alla ärftliga problem går inte att fånga så. Höftledsdysplasi (HD) är en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser, men risken styrs av både arv och miljö. Svenska Kennelklubben bedömer höftlederna med röntgen när skelettet vuxit färdigt. Visar testet en riskvariant kan du och veterinären planera i förväg och sätta in åtgärder tidigt.
Vilka raser finns i hunden?
Många som har en blandras vill veta var hunden kommer ifrån. Arvsanlagen hos en blandras kan komma från många olika raser. Oftast är det de dominerande genetiska dragen, till exempel lockig päls, som syns i hundens utseende. Detsamma gäller vissa personlighetsdrag som kan härledas till släktskap med andra raser. Gener från vissa rashundar kan också ge ledtrådar om möjliga hälsorisker. Genom att ta reda på vilka raser som finns i blandrasen hoppas ägare förstå sin hund bättre. Visar testet en stor andel av en viss ras kan det vara till hjälp när man planerar träningen. Har hunden ett stort lek- eller rörelsebehov kan det möjligen bero på nära släktskap med en viss ras. DNA-tester kan också säga något om blandrasens hälsorisker, utifrån de gener den har ärvt från olika raser. På så sätt får ägaren en bättre bild av hundens genetiska bakgrund och kan planera för ett hälsosamt och aktivt liv för hunden.
Rastest och svensk lag
Ibland hörs att ett rastest kan avgöra om en hund räknas som en reglerad ras. I Sverige finns inga sådana raslistor. Jordbruksverket skriver att det inte finns något förbud mot att hålla enskilda raser här. Oavsett ras måste du som ägare följa djurskyddsreglerna och lagen om tillsyn över hundar och katter, och du ansvarar för vad hunden gör på allmän plats. Resultatet av ett rastest ändrar alltså inte vilka regler som gäller för din hund.
Varför göra ett DNA-test på hunden?
Det finns flera skäl att DNA-testa sin hund. Hälsodelen kan visa genetiska riskfaktorer innan några symtom märks, och då kan du och veterinären hålla extra koll. Ett riskanlag betyder ändå inte att hunden blir sjuk. Testet är också intressant om du vill veta vilka raser som finns i din blandras.
DNA-tester kan alltså vara till nytta för både hundägare och veterinärer. De ger en bättre bild av hundens hälsa och genetiska bakgrund, vilket kan leda till bättre vård och förebyggande åtgärder. De kan också visa vilka raser som finns i en blandras och vara till hjälp när man väljer avelsdjur. Välj en pålitlig leverantör som samarbetar med veterinärmedicinska laboratorier, och läs dess dataskyddspolicy innan du beställer.